Jag tycker inte om att fastna på webbsidor. Det känns som att tiden rinner iväg och mitt tålamod med den. Men det finns en sida som jag gärna låter ögonen vila på. Länge. Fina fordon i kombination med vackra landskap och snygga vinklar gör mig lugn. Bortsett från de, förhållandevis få, tröttsamma kvinnorna med långa ben och hotpants, är ”Between the white lines” en tacksam tillflyktsort för dagdrömmeri.
En dramatisk vy över de jämtländska skogarna från i fredags. Jag är en stor missbrukare av Instagram, utan att ens skämmas för det. Följ mig gärna. Sök efter Annja Wikberg, lätt som en pannkaka.
Jag, Alex och Eriq sprang på ett gäng ballonger i ett soligt Karlstad i dag.
3099 stycken för att vara exakt.
Ja, det var bara det jag ville.
… inför stundande Albanienresa. Och titta vilken sköning jag hittade i högen med alla bilder.
En puss tillverkad av mina ”plus två” såhär på hjärtedagen passar ju perfekt.
Mina brorsöner Axel och Ante är bra fina. Axel var kanske lite mer kärleksfull än Ante just den här dagen. Det ska bli så roligt att träffa dem när jag åker hem till Jämtland om knappt två veckor.
Enligt Dagens Media är det här den mest delade reklamfilmen under januari. Jag må vara reklamnörd. Men visst är det lite roligt att se hur de bar sig åt för att filma det hela utan ett enda klipp? För If är det uppenbarligen möjligt att bygga upp en leksaksaffär på 45 sekunder.
Ännu en gång tar min inaktivitet på bloggen nya höjder. Hur inaktiv är det egentligen möjligt att vara när jag trots allt har något sorts intresse till den skrivande konstformen? Jag skyller på jullov och återigen full rulle på skolan.
Jag är nu inne i den andra skolveckan i den sista terminen i Molkom. Det känns faktiskt mycket bra. Jag har spännande veckor framför mig med både rörlig bild, praktik och reportageresa. Just nu har vi precis påbörjat den rörliga bilden och jag har samtidigt stigit in i vad gemene man kallar total förvirring. Jag är helt grön på området men tycker att det är ruskigt roligt. På torsdag ska jag lära mig hur man klipper ihop reportage på prov. Efter det är det tänkt att vi ska göra riktiga reportage med riktiga intervjuoffer.
Mer än så tänker jag inte avslöja. Jag hoppas att min reportageidé går att ro i land inom en relativt snar framtid. Om den gör det, tänker jag inte vara sen med att visa upp vad som åstadkommits. Hur pinsamt det än må bli.
I dag gjorde jag min fotoläxa som jag av någon outgrundlig anledning hade skjutit upp. Jag gjorde helt enkelt slag i saken, snodde Alexanders BMX och bad Jodie cykla på den som en galning fram och tillbaka på vägen utanför vårt hus. (Tack ska ni ha!) När jag tillslut hade fått kläm på det blev resultatet ganska bra. Här nedan ser ni ett exempel på en panorering som var en del av läxan.
© Copyrightat som tusan såklart!
Jag ra
mlade över en trevlig app häromdagen. Den var så pass trevlig att jag helt glömde bort vad det egentligen var jag skulle göra när jag tagit på mig pyjamasen och låg i sängen. Sova alltså, inte finkamma App Store. Appen heter Halftone och går att hitta här. Det är knappast raketforskning, men en kort förklaring på hur den fungerar då; Du öppnar helt sonika en valfri bild ur ditt remarkabla bildbibliotek i appen och klipper sedan in olika pratbubblor och symboler till dess att bilden ser ut att vara ritad av självaste Don Rosa (Kalle Ankas ena farsa). Det är genomförbart med en smula skills (thät kills), jag lovar. Den håller dig sysselsatt ett bra tag i alla fall, plus att ditt familjealbum får sig en ansiktslyftning.
Textacy 