Kategoriarkiv: Skolan

Skriver långt för att kompensera de senaste månadernas frånvaro, och så är det med det.

I vanlig ordning har jag bortprioriterat bloggen och ja jag vet inte, levt istället. Det hade låtit som en rimlig ursäkt, om den hade varit sann. Sedan sist har jag spenderat, vad jag tror är, ohälsosamt många timmar på skolan. Men se till att missförstå mig rätt nu: Jag har tyckt om det och gjort det av egen fri vilja.

Men jag kan inte låta bli att tänka på både praktik och eventuell anställning någonstans i framtiden. Jag gör mitt allra yttersta för att leva i det så kallade nuet. Det går sådär, vissa dagar. Det vore bara så skönt att kunna allt redan nu och hoppa direkt till verkligheten och börja jobba. Mitt tålamod går att likna vid mina små brorsbarns korta tålamod när de olägligt placerats framför ett fat med kakor och fått order om att sitta stilla och vara tysta. Det går inte, det förstår vem som helst. Jag älskar dessutom också kakor och annat som är gott… eller roligt… eller skönt.

Jag svävade iväg där för en stund. Sedan sist har skolan tagit upp så gott som all min tid, och är du någon som jag känner och som känner dig bortglömd. Misströsta ej. Vi hörs om 1,5 år när jag har pluggat färdigt. Eller möjligtvis till sommaren.

Under min tid på skolan har jag hunnit skriva METERVIS med text om allt och ingenting. Jag har bland annat skrivit om mig själv, min sålda bil, tidningar, missöden, missförstånd, pantflaskor, rädsla, glädje, curling, mord, dramatik, komik, barn, Sverige, bio, frisyrer och en kidnappad rektor. För att nämna några. Jag har samtidigt lärt mig att skriva manus, dikter, osammanhängande, korrekt, informativt och mycket annat.

Bara det här stycket säger en del om hur det ser ut i mitt huvud, det vill säga en aning rörigt och trångt. Det ska faktiskt bli skönt med jullov om en vecka.

Annonser

Hjärta, smärta och andra klyschor

Den första skolveckan lider alldeles snart mot sitt slut. Jag har lärt mig uppseendeväckande mycket på kort tid. Om det ska fortsätta så här  de närmaste två åren, har jag svårt att förstå hur all info ska få plats i min förhållandevis lilla hjärna. Trots min, ibland, hårda yta, undrar jag om inte mitt hjärta är betydligt större än min hjärna. Blodpumpen tar lätt över rodret när människor med, för mig, skrymmande betydelse stolpar in i mitt liv och vägrar försvinna.

Som bilden antyder, jobbar vi uteslutande med Mac på skolan. Givetvis sittande i trädgården.

You’ll never get a second chance to make a first impression

Skolstarten är avklarad! Eller jag är mitt i skolstarten, skulle man kunna säga. Vi är i full huggning med att presentera oss för varandra på alla möjliga sätt. Både genom att enkelt ta i hand och göra sitt yttersta för att komma ihåg namnen på varandra, och läsa våra texter högt ut i klassrummet, ståendes på en stol. Lärarna verkar personliga och vår klass är liten, elva, starka, personer stor. Det märks redan nu att mina klasskompisar, liksom jag, är här för att göra ett rejält avtryck och ja, avstamp ut i den verkliga världen. Jag har hamnat rätt, tror jag. Det kommer bli en schpännande resa och jag ska duktigt uppdatera bloggen. Det har jag dyrt lovat både klasskompisar och lärare.