Kategoriarkiv: Tips

En dag under havsytan

Jag använder alltid flytväst när jag åker båt. Jag är kroniskt rädd för vatten, och skulle helst vilja ha flytväst på mig så fort jag närmar mig en strandkant. Okej, det var en smärre överdrift. Men tanken slår mig absolut när jag står och håller balansen på flytbryggan vid sommarstugan. Jag simmar bra, men tanken på vad som kan finnas under mig, på den svarta botten, är direkt skitläskigt. 

Kampanjfilmen Sortie en mer från Guy Cotten fick mig att må illa. Luften gick ur mig och tog slut. Du som inte använder flytväst, hur länge klarar du att hålla dig ovanför ytan?

share_fr

Annonser

Du trodde att du inte brydde dig om skatefilmer

Jag är ingen skejtare. Jag försökte vara det ett tag för ett par år sedan, men jag tänkte för mycket på handling och konsekvens. Jag var en ganska skraj skejtare. Det var jag. Jag styrde ut i gräset, in i närmaste buske eller omfamnade en lyktstolpe när brädan gick för fort. Just därför hyser jag stor respekt för världens alla brädåkare där ute. Främst för de besinningslöst duktiga åkarna. 

Som till exempel Kilian Martin. Han saknar helt förstånd, och förmågan att tänka handling och konsekvens. Och det tackar jag särskilt för. Tillsammans med Mercedes har han och en annan åkare, Brett Novak, gjort en ruskigt stämningsfull skatefilm. När du trodde att du hade sett en skatefilm och därmed sett alla, så trodde du helt fel. 

Hercules räddade min värld och är besviken

Efter att jag har varit brudsur (mycket bra och talande ord) i lite över en månad, vände det äntligen igår. Alf i min klass visade ett Youtube-klipp som gav mig svåra skrattkramper. Hercules har hamnat i en parallell värld, och kunde inte vara mer besviken över det. I morse var klippet det första som jag tittade på, och den trötta lördagen var därmed räddad. Skratta du också:

 

Dödssynder är lajbans

Jag ligger, kvällen till ära, och läser i mitt exemplar av boken Sälj det med ord. Det är en lättsam bok om reklam, och framförallt om konsten att jobba som copywriter.

Något som jag så klart insåg för mycket länge sedan, men som blev så tydligt i boken, skriven med svart på vitt. Är vad som triggar konsumenter till att konsumera, mer. Dödssynderna. De sista raderna som jag läste i min nyfunna bibel var:

På det sättet är copywriting förmodligen den enda icke-kriminella mänskliga aktivitet som tillåter dig att leva gott på mänskliga svagheter. Dit hör frosseri, girighet, avundsjuka, högmod, lathet och fruktan, för att nu bara nämna några. Alla är användbara, allt efter omständigheterna, så se till att du är väl hemmastadd med var och en av dem, om du ska jobba som professionell reklamskribent.

Det var en roligt formulerad sanning, tycker jag.

Skäggets storhetstid är nu

Jag har fått en order, eller en mindre tillrättavisning om att ta mitt bloggande lite mer seriöst och uppdatera som folk. Så, here goes: Jag landade på en skojig sida om en bok om den förträffliga kroppsbehåringen – skägg. Jag gillar skägg. Jag diggar det. Det är snyggt. Det är mjukt. Det skapar konversationsämnen och visar på ett stort tålamod hos bäraren.

Eftersom många liksom mig har insett skäggets storhet. Varför inte fylla en tjusig bok med 86 oförglömliga skägg och skänka vinsten till välgörenhet? Jag applåderar och planerar att inhandla ett ex av A Book of Beards, och du med.

Håll koll på oss i Albanien

Snart lyfter planet till Albanien för somliga av oss. Jag och några till åker mot Stockholm i morgon och till Albanien på måndag eftermiddag. På onsdag är hela klassen samlad i Tirana, Albaniens huvudstad. Det kommer gå att följa oss dagligen på www.molkomstidning.se. Förutom att skriva uppdateringar är planen att vi även ska lägga upp korta videoklipp på plats. Det blir din uppgift att se till att hålla koll på vad vi har för oss. Så hörs vi här igen när jag är hemma efter den 11 maj.

Det lovas för övrigt att vara cirka 25 grader varmt i Albanien den kommande veckan. Så att ni vet.
Ha det fint så länge! Hejraaa..

Jag vill ha en pengamaskin

Jag som så länge sagt att jag då rakt inte kan läsa flera böcker samtidigt. Kan nu se mig som besegrad, för just nu håller jag på att mata mig igenom inte mindre än tre stycken. En av dem är Vägen till din första miljon skriven av Tobias Schildfat. Jag köpte den på Bokmässan i höstas efter att jag vilat ögonen på boken i cirka 1,5 millisekund. Jag vill ha en miljon. Om inte tjugo. 

Nu har jag kommit halvvägs på väldigt kort tid. Det bästa av allt är att bokuslingen är tunn som ett asplöv. Och jag har fått många värdefulla tips om hur jag ska bära mig åt. Inget jag inte redan visste dock. Men den ger helt klart en skjuts i rätt riktning.

Reportageresa

Jag och min klass ska åka till Albanien om inte fullt två veckor för att kolla läget. Jag är i full gång med att leta människor att prata med, boka in möten och fundera  på bildlösningar. Det som först faktiskt kändes lite småjobbigt (i ärlighetens namn) har nu vuxit och blivit så mycket mer spännande. Jag och många med mig har inte en susning om vad som försiggår i landet, så det är verkligen ett blankt papper som måste skrivas här. Albanien är ett av de fattigaste länderna i Europa. Hur tacklar befolkningen det egentligen? Jag som har en liten böjelse för konst (esteten i mig försvinner aldrig), ska ta mig en titt på den. Bland annat. Senare ska vi trycka en tidning om Albanien som jag står som Art Director för. Vill du ha ett ex senare, hojta till så ordnar jag det.

Bild från Wikipedia.

Molkoms Tidning skapar nya rubriker


Foto: Jodie Whife

I dag har jag och två av mina kollegor/klasskompisar varit ute på äventyr igen. Inte långt ifrån skolan sätter de nämligen upp två vindkraftverk som ska bli två av landets största och Molkoms Tidning var naturligtvis på plats. Det är helt otroligt vilka krafter det krävs för att slänga upp 130 ton vindturbin. Jag kände mig liten och oförstående. Gå in och läs hela artikeln här: Giganterna reser sig i Brattfors.

När du ändå är inne på Molkoms (fantastiska) Tidning, kan du även läsa min krönika som publicerades i måndags. Jag gör det enkelt för dig och länkar till den här: Spring för livet.

Bump!

I dag upptäcktes en av de kanske roligaste apparna hittills. Det var min lärare Bosse som stormade in i matsalen med nyheten om gratisappen Bump. Genom att krocka två Iphones med varandra, går det att dela bilder, musik, kontakter och kalendrar mellan dem. Informationen liksom bankas in mellan telefonerna. Vilket är hysteriskt roligt av någon anledning. Så nu går vi och ”bumpar” för fulla muggar på skolan och livet har aldrig varit lättare.